Sabras

How to avoid winter depression lesson number 1:
Don't talk to your boyfriend about the weather when he has 35+ and sun. When you've got a freezing cold wind and the temperature is just below 0...

Jag har verkligen blivit en annan person av att bo i Australien. Jag hade helt glömt bort hur otrevliga vi egentligen är här i norden. I down under ler man, man blir allt hälsad på när man går in i en butik, folk småpratar med en när man väntar på bussen, de hjälper en att hitta, du säger 'hej' när du kliver på bussen och du säger 'tack' när du kliver av. De viktigaste/vanligaste är att du ursäktar dig när du vill komma förbi, fråga något eller om du vet att du kommer krossa någons synfält (tex. i butiker när folk tittar på saker).
Tydligen så har allt det här slutat att existera här uppe. Du blir inte "välkommnad" in i butiken och de säger knappt något när du betalar. Värst är ju övriga kunder som ställer sig mitt i fucking vägen när du tittar på något!? Det hände idag och det första jag tänkte 'är det är skämt eller? va fan gör du?!'. Hon kunde ha ställt sig bredvid för att kolla på samma sak, men utan att säga något så gled hon in och ställde sig mitt framför mig. Jag blev så paff så jag bara stod kvar där tills hon vände sig om och insåg att hon stod mitt i mitt synfält och flyttade på sig.
Eftersom norskar inte fattar 'ursäkta' och det norska ordet för det är töntigt så tänker jag börja säga åt folk på engelska istället. Ska nog köra på samma sak i Sverige.
Enough is enough. Juste.

Saknar Australien idag. Saknar allt som har med det landet att göra. Solen, värmen, festerna, alla snygga och trevliga människor, butikerna, stranden, down south. E-v-e-r-y-t-h-i-n-g. Har suttit och läst på (igen) om de två olika programmen som jag har varit intresserade av att plugga där nere. Jag har ju funderat i flera flera månader nu och jag börjar bli säker på vad jag vill göra när jag blir stor. Jag är alltså intresserad av att studera "Jurnalism" eller "Logistics and supply chain management" det lutar mest åt det sistnämnda. 3 år utbildning är det på båda, sen kan man fortsätta 1 år till för att få en master degree.

Det som hindrar mig lite är att jag älskar att vara fri och resa när jag vill. Fast samtidigt så har jag ju faktiskt hela livet framför mig att resa, jag är ju bara 20 år och jag har upplevt väldigt mycket redan.

Igår låg jag och läste blogginlägg från de som överlevde massakern på Utöya, sedan kunde jag inte sluta tänka på det. Hur en hade lagt sig ner och spelat död medans den där äckliga människan sköt alla runt och två skadade tjejer som försökte hitta skydd och hjälpa en liten 8-åring. De beskriver den starka lukten av blod och döda människor överallt. Ett annat inlägg är skrivet av en mamma till en av flickorna som överlevde. Hur otroligt glad hon är att hennes dotter är hemma, men att det är en lång väg tillbaka till ett normalt liv.
Usch, det är så jäkla hemskt jag finner inte ord.

Eftersom jag fortfarande ligger sjuk som bara den tänkte jag titta på något roligare istället för att läsa om tråkigheter. Jag ska titta på en av mina favorit filmer The Beach, och hoppas att jag också kan hitta en ö som den. Skulle vara såååå skönt att bara leva livet på en öde ö.

Det här vill jag ha, året om. Sommar och sol. GE MIG VÄRME! Fryser ju ihjäl här nere, ibland, känns det som.
JAG HATAR ATT FRYSA, på riktigt. Hatar.

Nu kom min kära pojkvän hem också, han har blivit slagen i ansiktet. Hans läpp är lila/blå. Kul sport han håller på med.

P.S Det gick hur bra som helst att beställa pizza online, jag smällde i mig hela nästan!

Mexikans mat - Det finns inget stopp, jag kan äta det varje dag utan att bli trött på det. Det är det bästa som finns och en gång åt jag det 4 dagar i rad när jag bodde själv i Norge och blev sjuk (haha).

Fisk - Jag har blivit överkänslig när det gäller kött och fågel (1. jag kan inte ta i rått kött eller fågel utan att få kväljningar. 2. Minsta lilla motstånd när jag tuggar ger mig kväljningar), men fisk kan jag äta hur mycket som helst. Speciellt lax såklart, ibland köper jag rökt lax som lördagsgodis.

Pommes frites - Vem älskar inte det? Eftersom jag lärt mig äta ketchup nu så kan jag äta hejdlöst mycket pommes med ketchup eller mjonnäs.

Rocky road - Jag älskar choklad och jag älskar marshmallows så det finns inget bättre än rocky road. MUMS!

Det är kul att även fast Albin fyller 22 år idag och jag fyller 21 i år, så lyckas vi använda både bajs och apa i våra sms. Haha.

Jag, lillebror Anton och storebror Albin ute och seglar.

Satt bänkad i 7h och såg hela bröllopet. Så jäkla vackert en riktig fairytale. Kate hade världens finaste Alexander McQueen klänning. Jag vill också gifta mig när jag blir stor och mitt princess moment. Hehe.

Måste bara föreviga dagen då jag lärt mig dricka RÖDVIN! Den 23 april 2011. Jag är så stolt över mig själv, hur vuxen är jag inte? Sitter här och smuttar på lite shiraz 08 och tittar på Bangkok dangerous. Utan att vilja kräkas, man ska inte låta dumma tonårs försök hindra en.
En applåd till mig!

Tur att det finns bra musik. Har släpat runt datorn i hela lägenheten för att kunna lyssna på Green Day. När jag provade att göra en sminkning, när jag duschade, diskade, låg gömd under en filt, överallt. Har varit en riktigt dålig dag. Usch. Hoppas att jag vaknar på en bättre sida imorgon.

Det är nå fruktansvärt vad jag saknar min familj. Kan inte ens svara på min mammas mejl utan fälla monstertårar. Kan man skylla på att man är för liten? För liten för att befinna sig på andra sidan jorden.

Jag hittade en gammal bild på Victorias blogg. Hur härligt ser det inte ut?
Guuuuuuuuuuuuuud vad jag saknar svensk sommar! Även om jag har det hur varmt och gött som helst här (förutom idag då det ösregnar) så är det så speciellt med sommaren hemma.
- Det är ljust nästan dygnet runt (här blir det mörkt mellan 19-20 på kvällen)
- Det är grönt och luktar klippt gräs (här är det torrt och gräset är dött)
- GRILLNING på någons baksida (här orkar man inte grilla för att det är så varmt ute)
- Bada i sötvatten sjöar (man slipper få ont i ögonen och behöver inte vara rädd att bli käkad av en haj)
- Segla med mormor och morfar

Så typiskt att man saknar det man inte har. Skulle jag vara hemma i Sverige skulle jag sakna Australien.
Nu kommer jag ju missa den svenska sommaren, MEN nästa år då vill jag njuta av den!

Har suttit och läst igenom alla gamla blogginlägg från när jag bodde i Norge. Hade det himla bra där (även om jag hade hemlängtan) och shoppade som en galning! Saknar alla mina fina knappt använda kläder,skor och väskor. Jag hade/har fina vänner där som jag hittade på galenskap med. Man ska verkligen ta vara på tiden och njuta av allt man gör. För det det kommer vara många stunder som man i efterhand kommer sakna men som man inte uppskattade då. Det är extra kul att läsa om hur jag hela tiden drömde om Australien, och nu är jag här. Jag är så grym.

Okej nu ska jag försöka sova, för nu har G äntligen....nej skoja bara nu började han igen. Han hostar som en galning. Jag hatar hosta, så han får hålla sig på minst 1m avstånd.

Det är en sjukdom som går i vår familj tror jag. Nu rycker det i kroppen för andra gången idag. Tidigare idag så drömde jag om snö och alperna. Nu skulle jag kunna döda för att åka till Vietnam, Laos, Kambodja och lite mera Thailand.
Det jobbiga är att jag vill göra ALLT på en gång, det ska ske NU. Det finns inget som heter 'vänta' i mitt huvud, det finns alldeles för mycket roligt att göra och se här i världen. Resa är LIVET.

Innan jag dör ska jag ha varit runt hela jorden, på alla platser jag vill uppleva. Jag har ju börjat med en bra grund i alla fall!

Det här kan bli ett långt inlägg. Bestämde mig förut att inte skriva om det, med riskt för att få massa kritik från er där hemma i Sverige. Men eftersom ni inte vet någonting om 'hur det fungerar' här ner (om ni inte bott här tidigare) så tänker jag skriva av mig i alla fall.

Det handlar om aboriginerna. Folket vars historia jag fascinerades av och som jag hade respekt för. Därför blev jag så chockad när jag först kom till Australien, jag kunde inte förstå hur australiensarna kunde vara så rasistiska mot dem. De kallar dem för 'smutsigt folk' och 'äckliga'. 'Men aboriginerna var ju här först? det var ju ni som klampade in och tog deras land. Hur kan ni vara så elaka mot dem?' tänkte jag då. 'Du lär märka varför vi inte omgås med dem' fick jag som svar.

Och nog har jag lärt mig. Jag har haft två enligt mig fruktansvärda incidenter med dem. Men det började sakta med att jag såg deras gäng lite överallt i stan, de sitter i parker och dricker sprit mitt på dagen och är högljudda. Oftast har den knappt några tänder och de få som är kvar står åt alla håll. Alla som jag gått förbi har luktat sprit eller svett eller både och, jag tycker det kan vara väldigt stötande för oss andra vilket gör att man håller sig undan.

En dag satt det ett gäng 14-åringa aboriginer utanför en galleria där jag skulle gå in och en av den ropade helt obekymrat:'har du $2 på dig eller?'. Jag tänker:'Ja, men nej varför skulle jag ge det till dig?'. Jag svara:'Nej' och går vidare. Flera gånger efter det kunde det kommit fram aboriginer i alla åldrar och frågat efter pengar.

En lördagkväll skulle jag åka in till Freo för att möta min pojkvän på en klubb där hans vänner hade spelning. Jag klev ur taxin mitt i smeten där nattklubbar och restauranger ligger, tar upp telefonen och ringer till G. Under tiden så hör jag någon ropar och vinkar på andra sidan vägen, 3 aboriginer. G svarar och jag frågar på vilket gata klubben ligger. En av den manliga aboriginerna har nu gått över vägen, han håller fram handen, försöker prata med mig, jag håller telefonen mot ena örat och handen över det andra för att höra var G säger, blir irriterad över att den här mannen inte fattar att jag inte vill ha med han att göra. Jag börjar gå, ihopp om att gå ifrån honom, då går han efter och börjar skrika 'JÄVLA FITTA! DIN HORA! VEM FAN TROR DU ATT DU ÄR! HOOOORA HÖR DU DET!'. Jag blir så himla chockad och arg men fortsätter gå, då han slutat följa efter mig. Jag hittar klubben och G. Samtidigt som jag var så arg så började jag bli rädd för aboriginer.

Den andra incidenten hände för någon vecka sedan. Jag hade varit inne i stan med Jonna och haft en jättebra dag. Jag tog tåget ut till Freo för att ta bussen därifrån. Klockan var runt 16 och det var fullt med folk överallt. Jag lyssnade på musik och när jag kommer till Target så får jag syn på en aborigin som står och tigger pengar, jag suckar och tänker:'oh nej!'. Han sträcker fram handen och försöker säga något, men eftersom jag lyssnar på musik så hör jag inte vad han säger. Helt plötsligt, helt oberedd får jag en hård smäll i axel framifrån. Han slår mig så hårt att jag nästan ramlar bakåt. Jag blir så chockad att allt bara snurrar i huvudet. Jag drar ur hörlurarna och känner hur jag börjar skaka av både ilska och rädsla. Jag stirrar honom i ögonen och går därifrån. Där försvann ALL respekt jag hade för dem. Jag vill bara gå tillbaka och skrika alla fula ord jag kan och slå honom allt jag kan. Hur i helvete kunde han röra mig!? Vem fan tror han att han är!? Vad är det för fel på dem!? Åt helvet med dem allihop! Tårarna bara sprutade medans jag försökte att lugna ner mig själv, jag var så arg.

På tv går det dokumentärer om hur orättvist behandlade DE blir, att vi inte har respekt för DEM och bla bla bla. Ja, men det är ju inte så jävla konstigt när de själva inte kan bete sig och leva i ett samhälle!? Det kommer inte bli bättre för dem av att de går runt och kallar tjejer för 'jävla fitta' och 'hora', eller att slå någon!?

Nu vill jag inte att ni kommenterar 'men du kan ju inte dra alla över en kant!'. För jag har fått nog, jag har sett nog och de har fått sina chanser. Det är lite synd att man alltid måste lära sig saker i livet den hårda vägen. Men det ger en skinn på näsan också. Jag är inte den som bryter ihop, det är klart man blir chockad när något händer men jag är den som blir så arg så att ilskan får mig att gråta. Det finns inget som kan trycka ner mig, jag är för bra för det.

Så nu har jag lätt på mitt hjärta, nu ska jag fortsätta titta på min tjejfilm och äta vattenmelon.
Puss på er!