Sabras

NU är botten nådd. Idag kom smset. De får inte ut bilderna ur hårddisken.
Jag vill bara ligga i sängen och stirra i taket. Gråta lite där imellan. Det känns verkligen som att någon har dött. Det liksom värker på hela insidan av kroppen.
Kalla mig överdramatisk eller säg 'Man kan väl ta nya bilder'. Jajo. Men för att ge lite exempel:
Alla mina bilder från min första backpacking-resa till Bali är borta...
Alla bilder från Sydney och det vackra operahuset är borta...
Alla bilder med the crew frå down south är borta...
Alla bilder från Thailand, Malaysia och Bali nr2 är borta...
Alla knasiga festbilder från Perth är borta...

Man kan aldrig göra om sakerna precis likadant, man kan aldrig få  samma känsla som när bilden togs.

Jag har ett minimalt sista hopp, special-datatekniker som tar mellan 3000-9000, bara för att få ut dina bilder. Jag är så desperat att jag kommer göra det. JAG SKA HA BILDERNA. Jag ska luska runt i det lite mer och så får jag fixa det någon gång senare.