Vila i frid.
11 September. 10 år sedan terrorattackerna i USA. Solen skiner och det är 25 grader varmt, istället för att sitta hemma och titta på alla fruktansvärda klipp på tvn så skulle jag få en dröm att gå i uppfyllelse. Vi skulle till en wildlife park och jag skulle få hålla i en koala. Min dröm, jag var så glad.
Istället kommer det där smset. Med ordet död, kl.23.00 igår slutade han andas. En vän/en pojkvän/en son/en fotbollsspelare från G's fotbollslag. Han råkade bli nockad i huvudet och ramlade ihop medvetslös på fotbollsplan. Det var deras finalmatch, allt var en fest, de vann och idag har de hyrt en stor båt som alla ska ut med. Ingen trodde att det skulle sluta såhär. Nu sitter jag och tröstar en gråtandes pojkvän, med tårar i ögonen själv.
Kyle blev bara 25 år. Så jävla orättvist, jag hatar döden.
Vila i frid.
Istället kommer det där smset. Med ordet död, kl.23.00 igår slutade han andas. En vän/en pojkvän/en son/en fotbollsspelare från G's fotbollslag. Han råkade bli nockad i huvudet och ramlade ihop medvetslös på fotbollsplan. Det var deras finalmatch, allt var en fest, de vann och idag har de hyrt en stor båt som alla ska ut med. Ingen trodde att det skulle sluta såhär. Nu sitter jag och tröstar en gråtandes pojkvän, med tårar i ögonen själv.
Kyle blev bara 25 år. Så jävla orättvist, jag hatar döden.
Vila i frid.
Kommentarer
Trackback
