Sabras

Ibland känner jag mig så otroligt liten, vill bara spola tillbaka tiden till i våras när man fortfarande gick i skolan och livet lullade på med läxor och att vara med kompisar. Man bodde hemma och fick mat serverad varje dag.

Samtidigt kan jag känna mig så stark och vuxen. Jag bor själv, sköter mina egna räkningar, lagar mat, jobbar och gör allt annat som man måste. Jag har så många planer som jag ska uppfylla: studera engelska i San Diego i tre månader, jobba i Australien ett år, jobba i England och sen måste jag nog prova livet som au pair i USA.

Våga ge mig ut och göra spännande saker, men så slår den där känslan av "lilla jag" till och jag vill bara gömma mig under täcket. Fööööööööööööörsvinn jag vill inte dras tillbaka.

Ont i ryggen har jag nå så otroligt, åh.