Sabras

Sitter vid vårt höga köksbord mitt i vårat lilla kollektiv-kaos och dricker kaffe och äter torra kubb. Vilken tant jag är.
En kaos-medlem har åkt hem för 1 vecka och den andra kaos-medlemen bjöd syskonen Abrahamsson på pannkakor.
Jag gav mig ut på 1 mils promenad i solskenet idag och kom hem svettig och med gnagsår (som så äcklig norskarna kallar det) på ena hälen. Under min promenad kom jag fram till:
1. Jag måste köpa vantar. Det är kallt. Jag hade 5 par förut, nu har jag tappat/haft sönder/slarvat (mamma har lånat och slarvat bort haha) bort alla.
2. Min högerfot måste lida av Cerebral pares. Jag går ju snett inåt med den!
3. Jag måste börja titta VÄNSTER sen HÖGER när jag går över vägen. Inte som man gör i Australien, för då kommer jag bli påkörd snart.

Hade en timmes långt videosamtal med G och sökte ett till jobb. Jag har liksom inget tålamod. Nu ska jag sitta här och vänta hela helgen. För nu snart dricker alla personalansvariga upp sista koppen kaffe, kliar sig med pennan bakom örat en sista gång för veckan och går ut och låser dörren till kontoret för att vara fri hele helga. Så tar de tag med allt på måndag istället.

Nu ska jag titta på film och hoppas att kaffet får mig att vakna lite så jag inte somnar, ramlar och slår huvudet i parkettgolvet.