Berg- och dalbana.

Upp och ner, ner och upp. Aldrig ska man få vara nöjd. Ibland har man tur och hamnar i mitten och där ligger man en kort stund innan det slår till. Jag gillar det inte alls. När jag väl är "där uppe" och allt är hur bra som helst vet jag att det snart kommer gå dåligt och jag förbereder mig på att ta smällen, hårt. För på mig blir det alltid en hård jävla smäll.

Här i Norge är berg- och dalbanan helt vild, varannan minut växlar den. Fast jag har det bra för det mesta. Mår otroligt bra över att få skönta mig själv, laga min egna mat, pyssla om min lägenhet och sen har jag ett kul jobb med massa trevliga kollegor!

Men såklart finns det alltid en liten knut i magen, saknaden efter alla där hemma. Tryggheten hemma i den lilla hålan, familj och vänner. Den lilla knuten brukar vara bra på att slå till ganska ofta.

Just nu saknar jag min pojkvän mest i hela världen <3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0